Lirato är 14 år gammal och hoppas bli politiker när hon blir stor. ”Jag har så mycket att säga, så mycket som jag skulle vilja förbättra för mina kamrater som är i samma situation som jag”, säger hon. ”Här i slumområdet pratar ingen om hiv och aids trots att sjukdomen finns runt omkring oss hela tiden. Människor dör och ingen pratar om vad de dog av, men alla vet att det är aids.”
”Redan i fjärde eller sjätte klass i skolan får vi lära oss om hiv och aids”, fortsätter hon. ”Vi får veta att hiv är ett virus och hur det smittar. Men det är inte lätt att följa råden som vi får när vi blir erbjudna en bättre framtid, en framtid som är fri från fattigdom om vi bara går med på att ha en äldre pojkvän. Han lovar att ta hand om oss. Men gång på gång har vi sett hur pojkvänner aldrig håller sitt löfte när flickan blir gravid. Och gravida blir de – en del av dem är så unga som elva år när det händer!”
Liratos frispråkighet tar nästan andan ur mig. Hon berättar om livet i Soweto precis som det är, utan en massa omskrivningar. De andra ungdomarna i det enkla rummet håller med. De nickar och berättar själva om sina egna erfarenheter och ger mig en liten bild av den enorma kamp som dessa ungdomar får utkämpa för att inte bli smittade.
Lirato
”Pratar era mammor med er om hiv och aids?” undrar jag försiktigt.
”Ja, det gör de, men inte direkt, de lindar in det i en massa ord”, får jag till svar. ”Man pratar inte öppet om sex med sina barn här, men genom det som de säger förstår vi att de försöker skydda oss, och vi tar vara på det”, berättar Marina som just kommer in med sin lillebror på höften. Hon borde ha varit i skolan idag, men eftersom hennes mor fick jobb just den här dagen måste Marina vara hemma och passa sin lillebror. Han far runt som en tätting och är inte lugn en minut.
Hiv och aids rådgivare
Eunice, Monica och Shadow heter tre stödjare som arbetar i det här området för att informera ungdomarna om farorna med hiv och aids. De finns också där för att stödja dem när det känns svårt och tufft. Deras handledare heter Barbara. Hon har genomgått en utbildning som ADRA genomför i Sydafrika och sex andra afrikanska länder. Genom utbildningen fick Barbara lära sig att träna människor till att bli stödjare åt personer som redan är smittade med hiv men också åt ungdomar som löper risk att bli smittade.
”Jag har själv två döttrar”, berättar Eunice. ”Jag brukar berätta för dem att var och en av oss har en egen bank. Det är min kropp, och ingen får röra den banken utom den som får en nyckel av mig. Och jag ger inte en nyckel till någon som inte är beredd att ta ansvar för mig resten av livet.”
Monica fortsätter: ”Jag har ju erfarenhet, eftersom jag är hiv-positiv och vet hur jobbigt det har varit. Men nu är jag på bättringsvägen tack vare att någon brydde sig om mig och berättade sanningen om hiv och aids för mig och förklarade vilka möjligheter som finns att få mediciner. Därför lever jag idag, men ni ungdomar, er skulle jag vilja skydda helt från smittan.”
Shadow vänder sig direkt till ungdomarna och säger: ”Snälla ni, en sak är viktig: Låt aldrig alkohol bli en del av ert liv. Det är där som många kan lura er när ni är på fester. Och tänk på att ni kommer att få ta ansvar för era liv. Jag önskar att ni ska få ett liv fritt från hiv och aids – låt ingen få lura er!”
Sprid kärlek
Lirato sitter och lyssnar på dessa kvinnliga stödjare. Hon ser allvarligt på dem och säger: ”Det måste bli lättare att prata om dessa saker. Vi måste kunna älska människor för det de är, både när de är friska och när de är sjuka, men vi måste våga skydda oss själva från denna farsot. Vi vågar inte prata om hiv och aids eftersom vi är rädda för vad andra ska säga och tänka, men vi måste göra det innan fler dör!”
När jag tar farväl av ungdomarna säger Ivan: ”Det vi pratade om där inne i huset var mycket bra. Det är bra att tala öppet och rakt. Jag skulle vilja lära mig prata på samma sätt.” Flera av ungdomarna kramar om oss och säger: ”Kan du inte ta oss till ditt hemland? Där är det säkert inte som här.” Jag vänder mig till Lirato: ”Kom ihåg att bli politiker, Lirato! Du behövs som en kärleksfull röst för ditt folk, för dina kamrater. En dag när du är det skulle det vara roligt om ni besökte oss i Sverige.”
Siri Bjerkan Karlsson