Hjälpaktionen är en av Sveriges äldsta insamlingar. I år är det 90 år sedan de första insamlarna gick från dörr till dörr och bad om gåvor. Fast egentligen skulle den vara ännu äldre. Det var tänkt att insamlingen skulle börja redan 1920, men det året kunde den inte genomföras. Tidningen som varje givare skulle få trycktes nämligen i USA och leveransen hade blivit så försenad att det inte gick att genomföra någon insamling det året.

Men det tog man igen året därpå. Då genomfördes insamlingen två gånger – både på våren och på hösten. Dessutom hade man lärt sig att inte lita på transporterna från USA, så nu trycktes insamlingstidningen i Sverige.

 

Hjälp till fattiga

Vad var det då för ändamål man samlade in till? Sverige var fortfarande ett kristet land, så under insamlingens första år hade insamlingsmaterialet mycket att säga om kristen mission i bl. a. Afrika, Sydamerika och Fjärran östern. Gåvorna skulle främst användas till evangelisation bland ”hedningarna” men också till sjukvård och till att starta och driva skolor där fattiga människor kunde få utbildning.

Men det fanns också behov av hjälp i Europa. Det var bara ett par år sedan Första världskriget hade slutat, och nöden var fortfarande stor i många av de krigsdrabbade länderna. Därför berättar tidningen även om nödhjälp till behövande människor i vår världsdel.

1929 börjar insamlingen få en delvis ny inriktning. Nu lyfts sjukvårdsverksamheten fram betydligt mer än tidigare. Utvecklingen i samhället färgar också av sig på insamlingen. När 1930-talets depression driver upp arbetslösheten i Europa kan givarna läsa om hur Adventkyrkorna i olika länder delar ut mat till arbetslösa.

 

Förebyggande arbete allt viktigare

Givarna får också veta att nu har Adventistsamfundet börjat arbeta förebyggande genom att undervisa kvinnor i Afrika om hygien. Det ska visa sig att det förebyggande arbetet blir allt viktigare för att skapa bättre levnadsvillkor för fattiga människor.

Även under Andra världskriget fortsätter insamlingen, och trots allt lidande som finns i länderna runt omkring Sverige uppmanas givarna att inte glömma människorna i världens fattiga länder. Men när Europas gränser åter öppnas får givarna veta att Adventistsamfundets församlingar nu har sänt tonvis med kläder till bl.a. Norge, Finland, Polen och Belgien. I vissa länder samarbetar man med Röda korset, som får ta emot hjälpsändningarna och fördela dem till de behövande.



Renodling

Under 1960-talet sker det ganska stora förändringar. Ända fram tills nu har insamlingen handlat om både evangelisation och hjälparbete. Nu renodlas syftet så att pengarna som samlas in används enbart till arbete för att hjälpa människor till en bättre tillvaro. Gåvorna används till sjukvård, utbildning och annat arbete för att förbättra tillvaron för människor i fattiga länder. Barnhem och barnsjukhus är ett annat prioriterat område.

För att givarna ska få ännu större förtroende för insamlingen får de nu också information om hur de insamlade pengarna har använts. Insamlingsmaterialet berättar att pengarna bl.a. har använts till att bygga ett sjukhus i Etiopien och till att bota leprasjuka i Sierra Leone.

1967 byter insamlingen namn till Hjälpaktion. Den blir också mer målinriktad. Gåvorna går nu främst till sjukvård och skolor i Etiopien och Nigeria. Det var naturligt att man valde just de två länderna, eftersom Adventistsamfundet hade svensk personal där. Under åren som följer får även andra länder hjälp.

 

Nytt motto

Ett par år senare dyker det också upp ett motto för insamlingen – ”Hjälp till självhjälp”. Mottot pekar på en nyorientering. Arbetet handlar inte längre om hjälparbete, dvs. att skänka fattiga människor sjukvård, utbildning mm. I stället börjar nu verksamheten att inriktas på att utveckla människors förmåga att själva påverka sin tillvaro. Från hjälparbete är man på väg mot utvecklingsarbete.

Under 1970-talet växer insamlingen och för första gången samlas det in mer än en miljon kronor under ett år. Insamlingsmaterialet visar tydligt hur de som ansvarar för insamlingen arbetar för att höja kvaliteten i informationen som givarna får och i arbetet som utförs för pengarna.

 

Går till specifika projekt

1986 blir insamlingen ännu mer målinriktad. Nu får givarna veta att deras gåvor går till specifika projekt. Året efter samlar man för första gången in mer än två miljoner kronor. I det här sammanhanget blir det också dags för ett nytt motto, det mer tidsenliga ”Vi behöver varandra”.

1996 får Hjälpaktionen sitt eget 90-konto. Den är idag den ekonomiska grundval som gör det möjligt för ADRA Sverige att ta emot biståndspengar från Sida och Svenska missionsrådet.

 

 

 

 

 

 

 

 

 


 

Möten
Jeneba Cisse är 41 år och har nio barn. Hon bor i Mali och är sin mans andra hustru. Byns hövding har valt henne till att bli ledare för kvinnorna i byn Dagalawere. Jeneba har aldrig gått i skola, men hela sitt liv har hon längtat efter att få lära sig att läsa och skriva. Nu har hon lovat sig själv att medan ADRA arbetar i hennes by ska hon lära sig detta. ”Jag vill lära mig om livet och vad som händer utanför min by. Och jag vill kunna undervisa mina egna barn”, säger hon.