Eliza ser stark och glad ut där hon kommer på motorcykeln. Hennes leende strålar. Hon är en underbar ledare och outtröttlig volontär i sin rådgivning. Men när jag lärde känna henne blev jag påmind om ett citat från Vince Lombardi:
”Ledare är skapade, de är inte födda. De är formade av hårda ansträngningar som är det pris vi alla måste betala för att uppnå ett mål som är värt ansträngningen.”
Elizas egen kamp med hiv började 2001 när en sjuksköterska rekommenderade att hon skulle testa sig. Eliza fick en chock när hennes test visade att hon var hivsmittad. Vid 32 års ålder var detta det sista hon förväntade sig. Hon berättade för sin man om testresultatet. Han förnekade att det fanns någon sjukdom som hette aids och varnade henne för att berätta om den för andra. Han vägrade att testa sig, och utan behandling utvecklade sig sjukdomen snabbt och han dog 2003.
Bröt tystnaden efter nio års förnekelse
Eliza var nu änka – och hon var rädd. Hon försköt alla sina tankar om hiv. Men under 2005 drabbades hon av en lång rad följdsjukdomar. Nu började hon äntligen få behandling för sin sjukdom, och under de följande åren blev hennes hälsa stadigt bättre.
Efter en nio år lång resa genom förnekelse, sjukdom och accepterande kände sig Eliza äntligen redo att göra några förändringar. Hon bestämde sig för att hon ville berätta för andra om sin sjukdom och skona dem från den isolering, förtvivlan och ensamhet som hon själv blivit alltför bekant med under de senaste nio åren.
Blev sponsrad med motorcykel för sitt arbete
Under 2010 fick Eliza genom byns pastor höra om Training of Trainers-programmet (Utbilda handledare) – ett program som erbjuder utbildning för personer som är villiga att fungera som rådgivare kring hiv och aids. Eliza visste att hon var redo för detta. Hon genomgick utbildningen och äntligen vågade hon berätta om sin sjukdom för människorna i sin by och uppmuntra andra till att vara modiga.
Eliza med sin sponsrade motorcykel
Men snart kände Eliza att hon hade gjort allt hon kunde i sin egen by och grannbyarna som hon kunde nå till fots. Nu ville hon sprida sitt budskap till ännu fler byar – men hur? Hon ägde inte ens en cykel och hade inte pengar till att åka buss. Då fick hon höra om en organisation som heter By till by. När hon berättade för den organisationen om sitt arbete och alla utmaningar som hon hade besegrat blev organisationens företrädare så imponerade att de skänkte Eliza en motorcykel.
Storverk – hjälper över 5.000 människor
Eliza berättar att tack vare motorcykeln har hon kunnat nå 5.000 människor bara mellan oktober 2010 och januari 2011. Hon har etablerat stödgrupper för smittade människor, och antalet grupper bara växer. Hon har uppmuntrat dessa människor att starta egna projekt för att få nya inkomster – föda upp höns, plantera träd mm. Målet för dessa grupper är att tjäna så pass mycket pengar att de kan hjälpa behövande människor i sina byar och stödja de hivsmittade som är i behov av hjälp.
Efter nio år av tystnad har Eliza åstadkommit storverk. Hon är en ledare som är ”formad av hårda ansträngningar som är det pris vi alla måste betala för att uppnå ett mål som är värt ansträngningen”.