Yesmin Azomonana var inget undantag. Hon hade en gång en dröm om att få utbilda sig och komma bort från sin hemby. Idag vet hon att byn kommer att förbli hennes liv så länge hon lever, och hon kommer aldrig att få gå i skola. Men hon har inte slutat att drömma. Hon berättar för mig om sina drömmar medan mörkret snabbt kryper över oss där vi sitter under träden som täcker hyddorna i hennes hemby.
Yesmin är 27 år. Trots att hon har nått en för Bangladesh så mogen ålder har hon bara två barn – två söner som är sex och tre år gamla. Precis som andra fattiga överlever familjen på vad de själva kan odla på en jordlott som inte är större än en normal svensk villaträdgård. Där har hennes familj odlat ris i många generationer.
Åker stor som en trädgård
Yesmins föräldrar levde ett relativt välbeställt liv mätt med byns mått. Men när Yesmins far dog delades hans åkrar upp mellan barnen. Det blev inte mycket mark till var och en av dem. Ändå är Yesmins familj lyckligt lottad. De flesta bönder äger ingen egen mark utan arrenderar sina åkrar av en jordägare och betalar honom med en andel av skörden. Det är ett system som gör det nästan omöjligt för dem att ta sig ur fattigdomen.
Ris är den viktigaste grödan för alla bönder i Bangladesh. Yesmin och hennes man arbetade hårt på sin åker för att få så stor skörd som möjligt. Varje gång de sådde hade de förhoppningen att den här gången skulle skörden bli så stor att de fick pengar över till annat som de önskade sig.
– Men vi fick aldrig en så stor skörd. Om allt gick väl fick vi ris så att vi klarade oss fram till nästa skörd. Det fanns aldrig några pengar till annat vi behövde, berättar Yesmin.
Drömde om ett hus
Så det fanns inga pengar till Yesmins nya dröm. Hon hade fått ge upp drömmen om att få utbildning, men hon fortsatte att drömma. Nu önskade hon att få råd att bygga ett hus åt sin familj.
– Just nu har vi ett hus som är byggt av plåt. Det är precis som andra hus i byn, men vi vill ha ett hus som är byggt av tegel. Ett sådant hus är inte så hett på somrarna, och det har ett ordentligt golv och inte bara jordgolv, säger Yesmin.
Varje år hoppades hon att skörden skulle räcka till. Varje år fick hon se sin dröm krossas. Då kom hon i kontakt med ADRA Bangladesh.
– Jag hade hört att de hjälper kvinnor, men jag trodde inte de kunde hjälpa mig, säger Yesmin.
Motstånd från mannen
Men nu kom nästa problem. Yesmins man ville inte att hon skulle gå med i ADRA Bangladesh projekt för att hjälpa kvinnor. Han ville att hon skulle vara en traditionell hustru. Men Yesmin gav inte upp. Hon registrerade sig som deltagare och sade sedan till sin man att eftersom hon var registrerad måste hon gå med i projektet. Hon kunde inte hoppa av. Motsträvigt gav han henne tillstånd att gå med.
Och nu började Yesmins liv förändras. Först fick hon lära sig att läsa och skriva. Det kändes som om världen öppnade sig för henne när hon kunde läsa affischer och anslag som myndigheterna satte upp i hennes by. Sedan fick hon ett lån. Hon visste att många kvinnor hade startat olika projekt för att öka sina inkomster, men Yesmin kände sig inte mogen för det. Efter diskussioner med sin man bestämde de sig för att köpa mer åkermark och utöka sin risodling.
Den nya åkermarken förändrade familjens situation. Nu räckte skörden till både mat och försäljning.
Men när risuppköparna kom med sina anbud sålde de inte skörden. De följde ADRA:s råd och lagrade den i stället och sålde den senare på året när priserna var högre.
Dröm blir verklighet
Framgången med riset gav Yesmin mod att pröva något nytt. Först skaffade familjen en ko och några höns. Sedan övergick de till ett mer modernt sätt att få inkomster. I Bangladesh kan fattiga människor skaffa sig en enkel form av försäkring som täcker sjukvårdskostnader. Försäkringsbolagen använder sig av ombud i byarna för att sälja försäkringarna och samla in avgifterna. Yesmin är nu en av försäljarna.
– Nu har jag sparat 100.000 thaka (ca 10.000 kronor), berättar hon. När jag har sparat 50.000 thaka ska jag bygga mitt hus. Trots mörkret ser jag att hon ler. Äntligen kommer hennes dröm att bli verklighet.