Efter åtta timmars bilfärd från Mali var jag äntligen framme i Burkina Faso tillsammans med mina reskamrater från Svenska missionsrådet och Erikshjälpen. Vi var här för att göra en utvärdering av hur ADRA och Erikshjälpen arbetar med rättighetsperspektivet.
Sedan 1975 har ADRA arbetat i Burkina Faso. Då byggde man Västafrikas första jordbruksskola Caforma med medel från Svenska missionsrådet och Sida. Sedan dess har ADRA-organisationen i landet genomfört åtskilliga projekt med stöd från bl.a. ADRA Sverige, EU och den danska ambassaden. Tillsammans med ADRA Sverige genomför man idag ett kvinnoprojekt i Bazega-området som är det fattigaste distriktet i landet.
I projektet får byborna lära sig nya jordbruksmetoder och här visa de skillanden mellan grödor där de använt kompostering och där de inte har använt det.
Kvinnor och män har blivit jämlika
Vi åker ut i fält och gör ett kort stopp i byn Gana där ett 30-tal kvinnor och män är samlade för att tacka oss. De berättar att tidigare brukade inte kvinnor och män arbeta tillsammans. Kvinnorna var negligerade och man ansåg att de var svaga och inte tillräckligt starka för att gräva och göra ett bra arbete. Men idag arbetar kvinnor på fälten och männen hjälper dem också. De arbetar tillsammans. Det är fantastiskt att höra! Jag frågar dem vad som fick dem att ändra inställning, och de svarar: ”Tack vare detta projekt som är ett kvinnoprojekt och som även bidragit med brunnar, latriner etc. så förstod vi att vi är jämlika och kan jobba tillsammans.”
Idag deltar kvinnor aktivt i byns utveckling.
Vi åker förbi ett stort majsfält och svänger in i en liten grusväg. Sedan möter vi en stor grupp kvinnor och män under ett stort mangoträd mitt i majsfältet. Det är som vilket konferensrum som helst – med skugga och friska vindar. Vi har kommit till byn Toghin för att ha fokusgruppsamtal med kvinnor och män gällande rättighetsperspektivet. Representanter från byns utvecklingskommitté sätter sig framför oss och vi börjar med att intervjua dem.
Arbetar tillsammans
De berättar: ”Tidigare fick kvinnor inte delta i olika aktiviteter i byn eller i byutvecklingskommittén. De fick inte ens prata. Men nu arbetar vi tillsammans.” Det är glädjande att se att de har en kvinna som är byns representant gentemot de lokala myndigheterna. De var inte tvungna att ha en kvinnlig representant, men de ansåg att detta var bättre eftersom kvinnor kan berätta om byns behov. Gruppen säger att man inte kan ta något beslut för byn utan att kvinnorna deltar. Hur känner de sig, frågar vi kvinnorna. De svarar: ”Vi känner oss bekväma och fria. Vi är inte längre rädda. Nu deltar vi i olika utvecklingsaktiviteter och det är inte som tidigare då vi endast plockade löv och kokade upp dem.”
Kvinnor och män arbetar nu tillsammans.
Något som för oss så grundläggande som toaletter är ovanligt i Burkina Faso. Människor lever i mycket fattiga miljöer och mindre än tio procent av befolkningen på landsbygden använder latriner. ADRA installerar därför latriner i de byar man arbetar. Detta har en väldigt positiv påverkan på hälsa och sjukdoms situation. När vi fortsätter våra fokusgruppdiskussioner med endast kvinnor säger de att byn blivit mycket renare och barnen inte är sjuka som förr.
Inte längre rädda för sina män
När jag frågar om de ser några förändringar säger de: ”I början var vi rädda för våra män. Men projektet har fört samman män och kvinnor. Detta har förändrat männens sätt att tänka. Nu ger de plats åt oss kvinnor. Förut gick folk på toa överallt. Man var tvungen att hitta en buske eller försöka gå ut till fälten för att gå på toa, och då kunde man bli våldtagen eller biten av en orm. Nu är vi fria och har toaletter i byn. Nu är det rent.”
”Satsa på kvinnorna!”
När vi talar med männen håller de med och säger: ” Det faktum att ADRA har hjälpt kvinnorna har gjort så att hela byns förhållande har förbättrats. Kvinnor gör att hushållet gynnas, de är de mest omsorgsfulla.” De fortsätter med att säga att det är bättre att man fokuserar på kvinnorna och inte männen. ”Kvinnor kan inte äta om barnen inte äter. Men mannen kan gå ut och äta och inte bry sig om sin familj. Det är bättre att ADRA hjälper kvinnorna… då får hela byn hjälp. Tidigare trodde vi inte att kvinnor kan vara en möjlighet att hjälpa byn i vardagslivet. Nu bidrar kvinnor till byns utveckling.”
Kvinnorna som deltar i ADRAs projekt får lära sig att gör tvål. Det förbättrar hygienen och bidrar till en inkomst till famlijen.
Dagarna efter besöker jag en flicka som heter Morceline för att spela in en kort film om vatten. ADRA Burkina Faso har gjort ett fantastiskt jobb med att organisera upp det hela. Jag besöker även en annan by och gör intervjuer med kvinnor som är med i projektet. Dessa kvinnor var tidigare tvungna att gå två mil till närmaste vattenkälla! De bar tio liter vatten på huvudet och barnet på ryggen under stekande sol. De hade inga toaletter och levde på endast löv. Idag blommar fälten, de har en brunn i byn och toaletter.
Trots att människor är så fattiga i Burkina Faso är de så givmilda. Efter dessa intressanta samtal fick jag tre levande hönor av by hövdingen som ett tack!
Tillsammans med ADRA Burkina Faso
De resterande dagarna gick åt till möten med ADRA-personal, revisor och den svenska ambassaden innan jag tar flyget till Kenya och sedan till ett vintervitt Sverige. Vilken fantastisk vecka och vilka möten med så inspirerande människor! ADRA förändrar verkligen världen – ett liv i taget.