• Människorna. Frukterna. Insekterna. Byggarbetet. Naturen. Trafiken. Detta är bara några av de intryck jag alltid kommer att ha med mig efter den här resan. Den bild jag hade av Afrika i allmänhet inför resan hade till stor del formats av följande saker: hjälporganisationer, filmer och nyhetsrapporteringen i media. Med det som utgångspunkt såg jag verkligen fram emot att göra denna resa och själv få bilda mig en uppfattning.
    Alla borde göra en såndär resaMänniskorna. Frukterna. Insekterna. Byggarbetet. Naturen. Trafiken. Detta är bara några av de intryck jag alltid kommer att ha med mig efter den här resan. Den bild jag hade av Afrika i allmänhet inför resan hade till stor del formats av följande saker: hjälporganisationer, filmer och nyhetsrapporteringen i media. Med det som utgångspunkt såg jag verkligen fram emot att göra denna resa och själv få bilda mig en uppfattning.

    Vi anlände flygplatsen i Entebbe sent på söndagskvällen och fick övernatta på ett hotell. Trots att själva hotellet nog var ett rätt fint hotell så fick vi uppleva vårt första, men definitivt inte det sista, möte med kackerlackorna. Det var då jag började inse att det skulle bli några spännande dagar framöver. Dagen efter åkte vi till Bugema University, där vi togs emot med öppna armar. På vägen dit fick vi även en försmak av hur trafiken är i Uganda. Officiellt har de vänstertrafik, men ibland kändes det som “kör-var-du-vill-trafik”.

     

    Byggnadsarbetet hade redan påbörjats av de lokala eleverna, som sedan skulle besöka Sverige. När vi kom dit hade grunden lagts och de hade murat en bit av väggarna. Eftersom vi direkt fick börja arbeta tillsammans med dem fick vi tillfälle att prata med dem och lära känna dem lite bättre. Tyvärr tog en del av dem chansen direkt att berätta att de hade ett problem bara jag kunde lösa. Oftast handlade det om att de ville ha pengar eller att de ville bli bortgifta med en svensk. Jag försökte avböja och/eller neka på ett så smidigt sätt som möjligt, men detta fick mig att inte kunna slappna av när jag pratade med dem. Samtidigt insåg jag att de självklart var i en utsatt situation och såg oss som en väg ut.

     

    Själva boendet och maten på universitet överträffade faktiskt mina förväntningar. Jag hade nästan förberett mig på att bo i en hydda, men vi fick alla bo i lärarbostäder. Vi var fyra personer i varje hus och fick både riktiga sängar och toaletter. Tyvärr hade vi en del husdjur (spindlar, kackerlackor, ödlor o.dyl.), men för min egen del hade jag inte något större problem med dessa. Dessvärre var några andra i huset inte lika glada i dessa kryp. Maten var också över förväntan. Menyn bestod oftast av ris, potatis, matoke tillsammans med någon böngryta (antar jag). Matoken skulle, enligt uppgift, vara jättegod, men kan närmast beskrivas som smaklös potatismos. Till varje måltid serverades även en hel del frukter. Främst ananasen var väldigt god och kan inte jämföras med det vi kan köpa i Sverige.

     

    Utöver byggandet fick vi även åka ut på olika resor. Bland annat togs vi med på en rundtur i själva byn och besöka de som lever där. Det var först där jag fick se hur eländigt många faktiskt hade det, men trots att de bor så uselt och får slita så mycket var de ändå väldigt glada för det lilla de hade. Besöket gav mig anledning att tänka över hur vi här i Sverige ser till vår situation och hur vi hanterar motgångar. Vi fick även besöka huvudstaden vid flera tillfällen, samt åka till Nilens källa. Under dessa resor fick vi se mer av Uganda och hur vacker naturen är i landet. Som avslutning på vårt Ugandabesök fick vi även tillbringa sista helgen på ett hotell i Queen Elizabeth's National Park. Att få se vilda elefanter, vildsvin, lejon, flodhästar, krokodiler och apor i verkligheten var väldigt roligt.

     

    Den här resan gav mig väldigt mycket och jag kan definitivt rekommendera andra att ta chansen ifall den dyker upp. Att få se hur andra människor lever och hjälpa dem med något som kommer göra en direkt skillnad i deras liv är något alla borde göra någon gång.

     

    Ingela Laketa

     

    15 feb 2006