Dagalawere är en traditionell by. Det betyder att man håller djuren (mest getter) i mitten av byn och har byggt alla hus runt omkring med små lermurar som omger varje hus för att skilja av dem från varandra.

Vi har kommit hit för att få uppleva hur ADRA Mali använder dockteater för att förklara för byborna hur de med enkla medel kan förbättra sin hälsa. Medan ADRA Malis personal börjar göra i ordning scenen till dockteatern hälsar vi på hövdingen och flera av byns invånare. Sedan tar vi fram några hopprep för att se om barnen är duktiga på att hoppa. Det visar sig att den enda som kan hoppa är en pojke i 12-årsåldern. De andra barnen trängs runt oss och ber att få försöka, men det är inte så lätt att hoppa när man aldrig har gjort det. Vi lämnar hopprepen till ledaren för byns kvinnor, Jeneba Cisse, som lovar att hon ska hjälpa barnen att lära sig hoppa.

Sitter på varsin sida

Under tiden har alla de vuxna i byn, ca 100 personer, bänkat sig framför dockteaterscenen. Männen sitter på den ena sidan och kvinnorna på den andra. Barnen sitter längst fram. De allra minsta sätter sig i sin mammas eller pappas knä. Tillsammans utgör de en färgglad och brokig skara.

Medan vi väntar på att dockteatern ska börja samtalar jag med Jeneba Cisse. Hon är 41 år gammal och har nio barn. Hon är sin mans andra hustru och det var byns hövding som valde henne till att bli ledare för kvinnorna. Hon har aldrig gått i skola, men hela sitt liv har hon längtat efter att få lära sig att läsa och skriva. Byn har ingen egen skola och det är långt till nästa by där den närmaste skolan finns. I Dagalawere finns det bara en koranskola och där studerar två flickor och sju pojkar. Det är inte många när man tänker på att det finns ca 40 barn i byn.

Jeneba och hennes barn tittar på dockteatern. På scenen finns grodan Oop Oop som berättar om hur känslig han är när det gäller vatten. Han måste ha rent vatten för att må bra, och så är det med människor också. Barnen skrattar åt hans tokiga sätt att prata; han har deras fulla uppmärksamhet. Han berättar för byborna hur de kan rena det vatten som de får från sin egen brunn. Det finns bakterier i vattnet, berättar han, och de är så små att man inte kan se dem med ögonen. Men de är elaka, för de gör människor sjuka.

Smutsiga byn, rena byn

Grodan berättar om den smutsiga byn där många får diarré och dör. Nära den byn finns det en annan by som kallas den rena byn. Där har byborna lärt sig att rena sitt vatten genom att koka det eller tillsätta några droppar klorin innan de dricker det. Där dör inga barn längre av diarrésjukdomar. Den smutsiga byn tar lärdom av den rena och snart minskar också dödligheten i den smutsiga byn.
 

Medan grodan talar kommer en ny docka upp på scenen. Det är en mörkhyad flicka som heter Fanta. Hon berättar att hennes barn blev mycket sjuka i diarré. Två pojkar i hennes by blev så törstiga att de drack vatten från floden. De hade hört att de skulle dricka rent vatten, men de orkade inte springa hem och dricka det kokade vattnet, så de drack flodvattnet direkt. Båda pojkarna blev mycket sjuka med magont och diarré. Den ena pojkens mamma hade fått lära sig att blanda till en lösning med socker och salt för att behandla diarré så hon gav sin pojke sådan lösning att dricka, och efter ett tag blev han bra. Det var en enkel och billig behandling. Den andra pojken blev så sjuk att han måste komma till sjukhuset. Där blev han botad, men behandlingen kostade mycket pengar.

Fanta berättar att hon också har lärt sig att använda socker- och saltlösningen när hennes barn lider av diarré. Men idag har familjen inte sådana problem eftersom hon bara ger sina barn rent vatten.

Gnuggar händerna noggrant

Paul, som ansvarar för ADRA Malis hälsoundervisning, använder sedan bilder för att berätta om det som Fanta och grodan Oop Oop har visat. Han ber en liten flicka som heter Oumoukoni att komma fram och visa om hon vet hur hon ska tvätta händerna. Oumoukini är mycket noggrann när hon tar den stora tvålen som Paul ger henne och gnuggar händerna. ”Precis så ska ni göra innan ni äter och när ni har varit på toaletten”, säger Paul och ger Oumoukoni en tvål och lite klorin som belöning för att hon har varit så duktig.

Hälsoundervisningen är en del av det arbete som ADRA Mali utför för att förbättra livet för landets fattiga. ADRA Mali renoverar också brunnar, planterar träd för att förbättra miljön och lär människor att läsa och skriva.

Jeneba tycker att utbildningarna är mycket bra. En del har hon hört tidigare, medan annat är helt nytt för henne. ”Det är många här i byn som har lidit av diarré. Därför är det så bra att vi får lära oss enkla metoder för att få bättre hälsa och hur vi kan rädda våra barn när de drabbas av olika diarrésjukdomar”, säger hon. ”Men det är inte allt vad vi har lärt oss. Vi lär oss också hur vi kan planera våra familjer så att vi inte får så många barn så tätt. Vi får lära oss om näring och om hur vi kan bli fria från parasiter som plågar oss. Och så får vi lära oss att läsa och skriva.”

Snart en friskare by

Jeneba har tidigare försökt att själv lära sig läsa och skriva, men det gick inte. Hon har aldrig haft möjlighet att gå i skolan. Nu har hon lovat sig själv att medan ADRA Mali arbetar i hennes by ska hon lära sig att både läsa och skriva. ”Jag vill lära mig om livet och vad som händer utanför min by. Och jag vill kunna undervisa mina egna barn”, säger hon.

                                  Jeneba med sin yngsta dotter.

ADRA Mali har precis börjat arbeta i den här byn. Man har upptäckt att många av barnen är sjuka. Flera av dem har hosta. En liten flicka spyr gång på gång medan vi är där. En annan sätter sig på marken och diarrén rinner ur henne. Det är lätt att någon annan bybo trampar i det och infekterar både sig själv och andra. Djur och människor bor tätt ihop.
 

Det finns mycket att göra i denna by, men med människor som Jeneba kommer den förhoppningsvis att bli en mycket friskare by med tiden. Tack vare lite hjälp från grodan Oop Oop och Fanta.