Jag hade packat en stor väska med myggnät, ljusa kläder och liknande, och hade dessutom tagit sprutor mot diverse sjukdomar.
Vi murade väggarna och göt betongpelare och bleck på en byggnad på en yrkesskola - murade, blandade cement, bar tegelstenar osv. Arbetet var tillfredställande, men kändes inte lika professionellt som det skulle varit i Sverige. En förmiddag besökte vi byn som låg bredvid området där vi jobbade. Vi träffade många av byborna som bodde i lerhyddor och plåtskjul. Vi åkte på en safaritur de sista dagarna för att se naturen och leta efter djur.
Svetsades samman under resan
En lite tråkig aspekt av resan var att många trevliga människor frågade efter pengar och sponsring. De betraktade en som en rik person som satt på väldigt mycket pengar. Det var svårt att förklara för dem att man faktiskt inte hade så mycket pengar att man kunde sponsra en hel skolgång för någon. Det var ADRA Sverige som stod för organiseringen av resan. Vi var en grupp på 14 personer från Skandinavien som tillsammans åkte ut. Bland dessa var hela min familj. Det var en bra stämning inom gruppen och vi svetsades samman som ett team.
Min far, som påbörjat bygget av skolan för drygt nio år sedan, var, tillsammans med en av de lokala byggarna, handledare för oss i byggnationen. Samarbetet gick mycket bra. De lokala arbetarna kunde mycket mer än vi från Skandinavien, så de instruerade oss i att mura, naja och gjuta. Men vi lärde oss snabbt och vi kunde arbeta effektivt tillsammans.
Jag har själv varit i Uganda under flera års tid. Intrycken blir därför inte lika dramatiska som de blev första gången. Jag visste ganska bra om hur jag skulle förbereda mig och vad jag skulle möta. Det blev inte en lika stor kulturkrock som man kunnat förvänta sig. Dessutom var jag i kontakt med ADRA Sverige som förberedde oss väl inför resan. Vi fick en lista på vad vi behövde ha med oss och några veckor före avresan samlades vi några dagar för att prata igenom kulturen och vad som kunde förväntas. De visade oss videoklipp och bilder, och gav oss mycket information om allt som skulle hända. Vi fick ett schema för hela vistelsen, om allt som var planerat och vad vi skulle göra. Allt detta plus en dagbok för att kunna uppteckna våra upplevelser.
Kunde gärna varit längre
Efter resan skildes vi åt men höll fortfarande kontakten med varandra på olika sätt. I allmänhet har resan varit mycket lyckad. Det kändes meningsfullt och innehållsrikt, men lite för kort. Jag hade gärna stannat några veckor till för att verkligen uppleva vardagslivet där nere.
Personligen lärde jag mig mycket av kulturen och behovet i andra länder. Resan har fått mig att uppskatta de välsignelser jag är privilegierad att ha i Sverige. Den har fått mig att börja betala pengar månadsvis till ADRA Hjälpaktion. Jag har fått ett bredare missionsfokus och skulle mer än gärna komma tillbaka till Afrika för att om möjligt göra något mer för befolkningen där. Men jag vet fortfarande inte vilket yrke jag i så fall skulle välja.
Alla borde göra en sådan resa
Mitt råd till alla skandinaver är att åka ut på en sådan här resa någon gång i sitt liv. Alla som bor i västvärlden borde få känna på livet i ett u-land, dels för att uppskatta det de har mer och dels för att få en längtan efter att hjälpa till och tjäna andra.
Mitt råd till dem som väl bestämmer sig för att åka ut är att förbereda sig väl. Ta reda på mycket information om landet och platsen du åker till. Kom även ihåg att du inte kan hjälpa alla du träffar (även om man ofta känner att man skulle vilja göra det). Upplev kulturen, smaka nationalrätterna, se djuren och naturen, besök byarna, marknaderna och den lokala befolkningen och lär dig några ord på lokalspråket.
Mitt råd till organisationer som engagerar praktikanter är att fortsätta som de gjort. Om möjligt att ge mer ekonomiskt stöd. Det är en dyr resa som få som inte har en aning om vad det handlar om slänger sig in i. Gör mer reklam för sådana här resor, fånga folks intresse och gör det attraktivt (utan att överdriva).
Jonathan Karlsson