När jag fick veta att det fanns en möjlighet att under två till tre veckor resa till Sudan med ADRA, var det ingen tvekan om att anmäla sig till resan. Drygt ett år tidigare hade jag under en månads tid rest runt i stora delar av Asien. Där blev jag fascinerad av hur annorlunda allt var från det jag var van vid, och jag fick lära mig mycket om hur andra människor lever.
Allt det gjorde mig väldigt intresserad av att åka till Afrika för att ta reda på hur människorna levde där. Dessutom tyckte jag att det var väldigt bra att vi som åkte till Sudan kunde hjälpa till i arbetet på en skola som ADRA hjälper till att bygga i utkanten av Maridi i södra Sudan, och vi var också ett slags representanter för det arbete som ADRA Sverige utför i Sudan.
Mötte fattigdom
Jag vågade inte ha några speciella förväntningar på vare sig resan eller på landet och människorna. Det enda jag vågade tänka var att jag kommer att möta fattigdom. Och så blev det. Även om vi inte kom till den mest fattiga delen av Sudan så upplevde jag ändå den fattigdom jag föreställt mig. Sta-den som vi bodde i hade inget fungerande vattensystem. Det fanns visserligen handfat och avloppsledningar, men dessa fanns nu istället bara där för att vittna om det cirka tjugo år långa inbördeskriget som drabbat området. Människorna bodde i enkla hus eller snarare hyddor med stråtak och lergolv. Att från Sverige komma till Indien var en stor kontrast i sig, men ändå inte så stor som kontrasten mellan Sverige och Sudan.
Ingen stress
Vad som ändå fascinerade mig var att människorna var så glada. Trots all den fattigdom de lever i möttes vi överallt av glada ansikten som mötte oss med blicken. Hela samhället var också betydligt mer avslappnat; sudaneserna stressade helt enkelt inte. Varför? Kanske helt enkelt för att det inte finns någon mening med det. I vårt samhälle tycks det ibland finnas en pengamässig vinning av att hinna med så många saker som möjligt på kort tid, och det är fler som är beroende av varandra. Men i Sudan var allt mer avslappnat, vilket är en anledning som får en att längta tillbaka.
Men även om det trots krig och andra problem inte verkar som om människorna i Sudan mår psykiskt sämre än vad vi i västvärlden gör, så finns det ändå mycket som vi kan hjälpa dem med. Att se till så att tillgången till rent vatten säkras är en av de sakerna. Det hjälper dem att skydda sig mot många olika sjukdomar, ibland dödliga, som är ovanliga i vårt land men som är vanliga där. Många byggnader blev också totalförstörda i kriget, däribland ett stort antal skolor.
Utbildning skapar bättre liv
Utbildning är en av de bästa nycklarna till att lösa fattigdom, och det jag verkligen fick se i Sudan var det fantastiska arbete som ADRA gör för att bygga upp utbildningssystemet i landet igen. Att själv få vara med att bygga på en av de nya skolorna var verkligen en av höjdpunkterna under resan.
Jag vill avsluta med att säga att vi som bor i Sverige och andra materiellt välstående länder faktiskt har en väldigt stor möjlighet till att hjälpa människor som bor i fattiga områden. Utan alla de gåvor som kommit in till ADRA hade aldrig det arbete varit möjligt att utföra, som gett många människor en bättre vardag, en vardag som jag själv under ett par veckor fick en glimt av.
Joel Melin