Några veckor tidigare hade en grupp ungdomar från södra Sudan i Afrika besökt oss på Ekebyholmsskolan. De var verkligen roligt att träffa dem och se vad de tyckte om oss och vår kultur. När vi kom tillbaka från vår resa så insåg jag varför de hade haft svårt att sätta på vattenkranen och varför de tyckte att vi hade fina vägar.
En bussresa jag aldrig glömmer
Efter några flygplansbyten och en dags oförglömlig bussresa på leriga och guppiga vägar var vi äntligen framme i Maridi där vi skulle tillbringa den största tiden av utbytet. Där möttes vi av några från gruppen som hade besökt oss i Sverige och man märkte att de gjorde allt för att vi skulle trivas och känna och säkra. Vi fick bo på det bästa hotellet i Maridi och när vi hade ”anmält vår ankomst” hos polisen så visste i princip hela samhället om att vi var där och de skulle ta hand om oss till varje pris. Vi fick också uppleva och se Sudan lite så som jag hade föreställt mig, människor som bodde i lerhyddor, glada och söta barn som förföljde oss och pumpar där man hämtade vatten.
Vi åkte iväg några dagar och byggde på en skola och vi var också iväg på andra små turer i och utanför Maridi. Det var verkligen ett äventyr för man visste aldrig vad som väntade då man körde efter deras vägar. En gång fastnade bilen så rejält att det tog fem timmar innan den var uppe igen, och det var i alla fall inte vår förtjänst att den kom upp. Det är en sak jag kommer att minnas ifrån Sudan, just deras härliga inställning att frivilligt och glatt hjälpa och göra saker för andra, även de som de inte känner, och att de tar det som en självklarhet.
En helt ny Rebecca
Under min tid i Afrika gjorde och upplevde jag många, många fler saker än jag nämnt, men det kan omöjligt få plats på en halv A4-sida (skrev 92 dagbokssidor), därför uppmuntrar jag alla, ung som gammal att någon gång åka på ett liknade utbyte, för det är det verkligen värt! Det ger en så otroligt mycket! Jag är glad att jag gjorde det när jag var så ung, för minnena och upplevelserna kommer jag att bära med mig och ha glädje och nytta av resten av mitt liv. När jag steg av planet den 3 november 2009 på Arlanda så var det en helt ny Rebecca som stod där - jag ångar aldrig att jag åkte på det utbytet och får jag chansen igen så kommer jag att ta den!
Ett stort tack till er, ADRA Sverige, som gjorde det här utbytet möjlig!
Rebecca Karlsson