Eftersom Ablavi var flicka tyckte inte pappan att det var någon idé att låta henne gå i skolan. Han hade flera andra barn att försörja från sin lilla jordplätt så därför tyckte han att detta verkligen var ett fint erbjudande. Så Ablavi skickades iväg till släktingarna.

Det var svårt att vara liten och att vara så långt hemifrån. Ablavi grät sig ofta till sömns av längtan hem till sin mamma, trots att släktingarna var vänliga mot henne. Hon fick arbeta hårt men det var hon van vid redan hemma.

Det hände något nytt i byn

Men i Ablavis hemby Elavagno höll någonting nytt på att ta form – ADRA Togo hade startat en grupp för män. Kvinnorna i byn hade redan blivit organiserade av ADRA och arbetat med livsnära undervisning – en utbildning där man lär sig många olika saker som hygien, kost och hälsa, och vilka rättigheter och skyldigheter man har i samhället.

Kvinnorna hade fått lära sig hur de kunde tillverka olika produkter som tvål och salvor som de sedan kunde sälja och få in lite inkomster till sina familjer. Kvinnorna började också spara av dessa små inkomster för att i framtiden kunna ta ett mikrolån.

Familjerna, ja hela byn Elavagno började bli mer harmonisk då kvinnorna i grupperna fick lära sig hur de skulle hantera konflikter i familjen. Männen som såg sina fruar växa i sin roll blev nästan lite avundsjuka. De ville också starta en grupp, en mansgrupp, där de kunde lära sig mer om jordbruk. Kanske kunde de gå ihop för att köpa in mera utsäde, lära sig vilka grödor som bäst var anpassade till deras klimat så att de kunde få bättre skördar? Dessa frågor ställde de till ADRA som genast startade en mansgrupp i byn.

Vad händer med barnen?

Männen arbetade tillsammans, lärde sig nya tekniker och fick också kunskap om rättigheter och skyldigheter. En av lektionerna handlade om barn-trafficking – att Togo är ett land där många barn skickas bort till släktingar och andra som säger att de ska ta hand om barnen, men i själva verket säljer de barnens små kroppar till människor som betalar för dem.

Ablavis pappa kände kalla kårar när han hörde läraren berätta – aldrig hade han kunnat drömma om att någonting sådant kunde hända! Hans lilla flicka, som han nyligen skickat till Nigeria för att han trodde att hon skulle bli omhändertagen – tänk om ... Han ville inte tänka mer. Så fort han fick möjlighet åkte han till Nigeria, männen i gruppen hjälpte honom så han kunde få pengar till resan, och där hämtade han hem sin dotter.

Ablavi fick gå i skola

Ablavis pappa hade lärt sig någonting annat än bara jordbruk på lektionerna – att det var viktigt att skicka flickor till skolan också. Han hade själv sett förändringen som skett hos hans fru när hon fått möjlighet att få undervisning. Han ville det bästa för sin lilla flicka – Ablavi skulle få gå i skola.

Idag är Ablavi åtta år gammal. Hon är så glad att hon får vara hemma med sina andra syskon och sina föräldrar och hon är så tacksam att hon får möjlighet att gå i skolan.

ADRA förändrar världen – ett liv i taget!