Ginny föddes på landsbygden i Haiti och lämnades redan vid födelsen. Varken hennes mor eller far har varit en del av hennes liv. Ända upp till fyra års ålder sändes hon från det ena stället till det andra för att leva med olika människor som hon inte kommer ihåg och ibland var hon tvungen att leva på gatan.

När Ginny var fyra år började en kvinna att prata med henne på gatan. När kvinnan fick höra Ginnys historia tog hon henne hem till sig och tog hand om henne ett tag. ”Jag fick gå till skolan för första gången!” säger Ginny. ”Men efter årskurs 5 slutade kvinnan att betala för min skola och köpte inga kläder åt mig längre”, minns Ginny.

Vid samma tidpunkt började en man i huset att utnyttja henne. ”Han brukade slå mig och komma till mig om nätterna för att försöka våldta mig. Jag brukade skrika men ingen reagerade”, berättar hon oberört. “Jag var så rädd att jag slutade att sova om nätterna.” Vid 14 års ålder berättade Ginny detta för sin surrogatmamma och bad henne att kasta ut mannen från huset. ”Men hon gjorde inte det, så jag var den som var tvungen att lämna huset”, förklarar hon. ”Jag flyttade in hos en granne”.

Ville hem till sin egen mamma
Ginny hade fortfarande inte möjlighet att gå i skolan och hon tillbringade sina dagar med hushållsarbete i det nya hemmet hon flyttat till. Men snart började en släkting i den nya familjen att slå henne. Ginny håller tillbaka många orättvisa detaljer och smärtsamma, plågsamma minnen och sammanfattar genom att säga: ”Jag har lidigt en hel del. Var jag än befann mig så var jag inte bekväm, vilket jag tror att jag skulle vara om jag varit hemma. Genom allt”, säger Ginny, ”så ville jag endast gå hem, till min mamma.”

”En dag berättade någon för mig att min mamma hade flyttat till Port-au-Prince och de gav mig hennes telefonnummer på en liten pappersbit. Jag ringde henne genast och frågade ifall jag kunde komma hem och hon sa ja. Hon berättade också att jag hade fem systrar!” Ginny var överlycklig över att hon äntligen kunde komma hem och möta mamman som hon aldrig känt. Snabbt gjorde hon planer på att besöka sin mamma.

Jordbävningen krossade drömmarna
Tragiskt nog krossade jordbävningen den 12:e januari alla dessa planer. Ginny överlevde knappt själv. Efter jordbävningen gick hon så snabbt hon kunde till den adress hennes mor gett henne. Till hennes förskräckelse gick adressen till ett hem som nu bara var en stenhög.”Jag oroar mig dag och natt över om min mamma fortfarande är vid liv eller om hon har dött i huset. Jag kom så nära att få träffa henne och så hände detta! Nu känner jag mig verkligen ensam”, säger Ginny.

Ginny vet inte hur länge hennes mor hade levt i Port-au-Prince så hon undrar nu om deras vägar någonsin mötts under åren. Hon har inte haft möjlighet att känna igen sin mor och det är smärtsamt för henne att tänka på att hennes mor kanske har sett henne men inte har kunnat känna igen henne. Mer frustrerande är det nu när hon ännu en gång har förlorat all kontakt med sin mamma. ”Den lilla biten pappersbiten som jag hade min mammas telefon nummer på var i mitt hus och det kollapsade”, säger Ginny. ”Det finns ingen möjlighet att jag kan hitta papperet nu.”

Fick hjälp i ADRA:s läger
Eftersom Ginny inte hade något hem efter jordbävningen tog hon sig till ADRA:s läger för jordbävningsdrabbade i Carrefour-området i Port-au-Prince. Det var där ADRA upptäckte henne och hon deltar nu i ADRA:s program för att hjälpa barn som drabbats av jordbävningen. Hon är också med i ADRA:s program för psykosocialt stöd till de jordbävningsdrabbade.

”ADRA delar ut mat, ordnar nödbostäder och ger psykosocialt stöd till barn som är ensamma, i risk och som lider av att ha förlorat sina anhöriga,” säger Patricia Müller, projektsamordnare för ADRA:s traumabehandlingsprogram i Haiti. För ensamma och utlämnade barn under 18 år såsom Ginny genomför ADRA flera olika hjälpinsatser. Barnvänliga områden har skapats och varje barn har en tillfällig beskyddare, och tillsammans med det omgivande samhället och kyrkoledare garanterar man skydd och omsorg på en säker och trygg plats. Barnen har även tillgång till psykosocialt stöd. Dessutom samarbetar ADRA med UNICEF och andra partnerorganisationer som arbetar med att spåra upp familjer och återförena ensamma barn med deras familjer eller släktingar.

Jennifer Morgan som leder arbetet tillsammans med UNICEF säger att man prioriterar att identifiera ensamma barn och garantera att de är i säkerhet och blir väl omhändertagna var de än är för tillfället samtidigt som ansträngningar görs för att finna deras familjer.

Risk att barn skiljs från sina familjer
När människor hör talas om separerade och ensamma barn tror de oftast att barnen är föräldralösa och man vill snabbt börja en adoptionsprocess. Men Morgan varnar: ”Barn har rätt att få vara med sina familjer. Därför är det så viktigt att man tillåter återförenandet att ta den tid som krävs.”

”Att plocka ut barn från deras bekanta omgivning och placera dem tillsammans med främlingar i en obekant miljö äventyrar inte endast återföreningen utan framkallar även instabilitet och smärta”, säger Morgan. ”Det värsta är att om man inte har en tydlig och organiserad process för att skydda barn riskerar de att hamna i händerna på människohandlare eller andra individer med onda syften.”

Detta system fungerar eftersom det skapar samverkan mellan hjälporganisationerna och bedrivs i samråd med myndigheter och lokala ledare. Sedan 2005 har denna typ av samarbete genomförts i 15 olika länder, bl.a. i Indonesien efter tsunamin och i Myanmar efter cyklonen Nargis 2008.

Har fått en ny ”syster”
Hur ser då Ginny på sin framtid?: ”Jag vill endast leva bra. Jag vill gå till skolan och lära mig ett yrke för jag vill kunna överleva”, föreställer hon sig.

Ginny har släktingar cirka fyra timmar resa från platsen där hon befinner sig, men hon vet inte vad de heter. Hon har hopp om att UNICEFs nätverk och ADRA ska kunna hjälpa henne att återförenas med sin familj.

Nyligen träffade Ginny en annan flicka som var i liknande situation som hon. När de satte sig ner tillsammans kom de överens om att: ”Vi håller ihop och tar hand om varandra. Vi är varandras familjer. Och för första gången har vi funnit en syster i varandra. Vi är inte längre ensamma.”

Ifall du vill stödja ADRA:s arbete i Haiti kan du ge din gåva på Adventistsamfundets 90-konto – 90 07 21-2. Märk talongen ”Katastrof”.