Det här är den bästa dagen i mitt liv, tänkte Amir Hossain, en 50 år gammal man som bor i södra Bangladesh. Dagen därpå skulle han få veta vilket betyg hans son hade fått i sin tentamen. Amir var övertygad om att sonen skulle få allra högsta betyg. Det skulle öppna vägen för honom till en anställning som tjänsteman inom civilförvaltningen och därmed skulle lidandet vara slut för Amir och hans familj. Äntligen skulle det finnas någon i familjen som hade en fast inkomst.
Nästa dag var den 25 maj 2009. Den dagen skulle södra Bangladesh drabbas av cyklonen Aila.
Amir Hossain bor i Bainpara, nära den 200 m breda Vodrafloden. Längs floden löper det en hög vall som skyddar invånarna i området från flodens salta vatten. Vodra är en våldsam flod. Den har krävt många liv och förstört tillvaron för oräkneliga familjer som bor längs dess stränder. Samtidigt är det Vodra som ger människorna deras inkomster. De flesta som lever vid floden är nämligen fiskare, och samtidigt som floden hela tiden hotar dem är de beroende av den för att överleva.
Floden – vän och samtidigt fiende
Amir Hossain är en av alla fiskare som lever av floden. Han är gift och i sitt äktenskap fick han två söner och en dotter. Dottern bor tillsammans med sin man i en annan by, men sönerna var fortfarande kvar i föräldrahemmet. Familjen levde från dag till dag på det som floden försåg dem med. Pengarna för att betala den äldsta sonens skolavgifter hade också kommit från floden. Amir och alla andra invånare i hans by älskade floden – ända tills den visade sin vildsinta sida den 25 maj 2009.
På morgonen den dagen visste alla i byn att en cyklon skulle drabba södra Bangladesh. Myndigheterna hade varnat dem, och de hade förberett sig för att möta cyklonen. Det här var inte första gången som de fick uppleva en cyklon. De hade varit med om det flera gånger förut och de visste vad de skulle göra för att skydda sig.
När cyklonen närmade sig kändes det som om den ökade i kraft för varje minut som gick. Och tillsammans med cyklonen följde något som fick det att kännas som om hjärtat stannade när människor fick se det. Cyklonen släpade med sig en hög våg av havsvatten som nu vällde in över landet och slet med sig allt som kom i dess väg. När Amir insåg vad som höll på att hända var redan hela byn täckt av meterdjupt vatten.
Vattnet var starkare
Amir sa till sin fru att börja gå mot flodvallen, för det var den högsta platsen i området och dit var alla nu på väg. Hans fru tog med sig parets yngsta son, medan Amir Hossain tog med sig den äldsta sonen, Bodirul. Plötsligt fick de då se hur flodvallen brast och flodens vatten strömmade emot dem som en hög vägg. Amir höll fast sin fru och sina barn med alla de krafter som han hade. Men vattnet var starkare än hans armar. Det slet ifrån honom Bodirul och Amir kunde bara hjälplöst se på medan hans son sveptes bort av vattnet. När han vände sig om fick han se sin fru och sin yngsta son fem meter längre bort. De hade också släpats iväg av vattnet, och nu ropade de på hjälp.
Amir kämpade med alla sina krafter för att nå fram till dem, men när han var nästan framme sveptes de bort av en våg. Hans fru var uttröttad av att kämpa mot vattnet, och Amir kunde se hur hon bara gav upp och lät sig föras bort. Floden som han älskade hade tagit ifrån honom hela hans familj.
Ingen kunde trösta
Det är allt han kunde minnas av det som hände när flodvallen brast. När han kom till medvetande igen befann han sig på flodvallen tillsammans med många av sina grannar. Det var fullt av människor omkring honom, men i sitt hjärta var han fruktansvärt ensam. Ingen kunde trösta honom, för alla som fanns där på vallen befann sig i samma situation. De hade alla förlorat någon familjemedlem eller släkting. Floden Vodra hade tagit hand om Amirs familj i så många år. Nu hade den krävt tillbaka mycket mer än vad den någonsin hade gett.
Så kom den 26 maj, och examensresultaten blev offentliga. Bodirul hade fått allra högsta betyg i alla ämnen. När Amir fick veta detta var det som om en cyklon drabbade hans hjärta. Den här dagen skulle ha blivit början på ett bättre liv. Nu blev den i stället början på ensamheten.
”Människor bryr sig”
Amirs dotter bad sin far att komma och bo hos henne, men han tackade nej. Trots allt ville han stanna kvar vid flodvallen där han har levt hela sitt liv. Där finns minnet av hans kärleksfulla familj. Där vill han vara.
ADRA Bangladesh försåg Amir Hossain med mat som hjälpte honom att klara de två svåraste veckorna efter flodkatastrofen. Pengarna för maten hade ADRA Bangladesh fått från ADRA Sverige och Svenska missionsrådet/Sida.
”Jag är tacksam för att ADRA kom till mig och tröstade mig”, säger Amir Hossain. ”Det som jag har fått är mer än en hjälpsändning. Jag har fått uppleva att människor bryr sig om mig. Tack, ADRA.”
Simson Halder
ADRA Bangladesh